MENY
God morron mina vänner
Nu ska jag tala om nåt sorgligt.
Jag åker till min pappas grav med blommor lite då o då, det är ju sorgligt i sej men det är inte jag ska berätta...
Nä, vår kyrkogård är stor.
Det finns en gammal del och en ny del.
Den nya delen består mest av asklundar.
Fina små parkliknande ställen med olika teman.
Blommor, träd, fontäner, dammar, små broar och olika typer av gravstenar gör att det är rofyllt att gå där.
Blommor, träd, fontäner, dammar, små broar och olika typer av gravstenar gör att det är rofyllt att gå där.
Jag brukar gå runt ibland och njuta av stillheten som råder där.
Så finns tanken där på nåt som Ernst Kirchsteiger sa i ett program...
" att om man går stilla och ser på de olika planteringar som finns på kyrkogårdar, ja då kan man få inspiration och tips om vad för växter som passar ihop".
Så visst har jag lärt mej mycket om växter genom att se, verkligen SE, var olika växter sitter, sol, skugga, bakom eller framför andra växter.
Sen har vi det sorliga då, när man upptäcker att klasskompisar, vänner och bekanta gått bort.
Där jag parkerar bilen är asklunden en fin skogsdunge av tallar, damm, fontän och mer woodland inspirerad.
Där är gravstenarna natursten.
Det som är skrämmande och sorligt är att sen förra hösten har 10-15 nya stenar rest med dödsåren 2020... sviter av corona??
Är det avtrycket vi lämnar efter oss till eftervärlden?
Är det avtrycket vi lämnar efter oss till eftervärlden?
Då slog en pandemi till, några strök med pga det inte fanns botemedel.
Sen fortsatte dödsfallen för att en del var tjurskalliga och egoistiska, vägrade att ta sitt medborgar ansvar och vaccinera sig.
Det är nog vad framtidens släktforskare ser i sina dödsböcker.
Det är sånt vi ser när vi forskar på vår släkt och historian i världen runt dom.
Må så gott och var rädd om dej o andra. ❤
0