MENY
God morron mina vänner
I måndags var jag och Sigge till Skänninge.
När jag parkerat bilen och vi gått ner till Svartån, då mötte vi den här lille krabaten.
Så glad jag blev att se den lilla kotten.
Å stolt över min hund, som satt och väntade på att matte kunde smyga närmare för att fota igelkotten utan att störa den.
En bra start på en skön dag.
Här börjar vår resa i tiden.
Med en promenad över bron till den gamla stadsdelen av Skänninge.
På en informationstavla kan man läsa att här har folk i äldre tider gått över Skenån.
Svartån kallades så om jag förstod rätt och de som bodde här kallades Skeningar.
Låter rätt likt Skänninge...
Vi fortsatte in bland de fina gamla husen med de vackra trädgårdarna.
Trots att vägarna består av kullersten så är de handikappanpassade. På sidan om har man lagt hårt packat grus eller asfalt.
Lätt att gå med barnvagn, rullstol eller rullator.
Kallar jag för omtanke.
I det här huset är det museum och på innergården ligger ett café.
Vid museumets entre växer den här fina busken som jag tyvärr inte kan namnet på.
Om nån vet, så skriv gärna det i en kommentar.
Jag tyckte den var vacker med sin solgula färg.
Här är entrén till örtagården.
Värd ett besök tycker jag.
Så Sigge och jag gick en runda där och läste på skyltarna om de olika örterna.
En bild som påminner om tiden innan mobilen.
Kommer ihåg hur man som liten letade efter mynt som folk tappat när de skulle ringa.
Å sen lyckan när man hittat en slant så att man kunde köpa lösgodis i kiosken.
Ni som är i min ålder kommer säkert ihåg hur man tryckte näsan mot kioskglaset och pekade och sa" en sån å en sån å en sån..."
Tre i ett, som ett kinderägg i historia.
Ture Lang , statyn som symboliserar rättvisa.
Sen rådhuset och i bakgrunden Vårfrukyrkan.
Det rådhus som mina släktingar samlades i för att skippa rättvisa finns inte kvar.
Men Ture Lang är en modern version av den Turelang som stod här då.
I min dotters och min släktbok skriver jag så här...
" Anders sträckte på sig och spanade ut över gatan och stannade till med blicken på den magnifika Rolandstoden, vid namn Turelang, en tysk symbol för rättsväsendet. Det väsende som även han stod för som Borgmästare i staden Skänninge "
Porten in till Vårfrukyrkan.
Jag tycker att entrén är vacker och att man sen får ducka för att gå in genom dörren, ja det får mej att känna hur liten man är i världen.
Å det var nog syftet med den låga dörren, att böja på huvudet för överheten, dvs präster,adeln och kungamakten.
Här sitter jag på benknotorna på mattes släktingar, sa Sigge.
På höger sida om mittgången, vid dopfunten ligger min anfader och hans familj.
Borgmästare Anders Jönsson .
Han var bormästare för Skänninge under 1600-talet.
Anders Jönsson hade en bror som också hade posten som Borgmästare.
Han hette Per, eller Pether, som det står ibland.
Han och hans fru finns avbildade på en tavla på vänster sida om mittgången och på deras familjegrav sitter Sigge, mitt framför altaret.
Både Per och Anders var orgelbyggare och i Östergötland fanns det många kyrkor som de byggt orglar till.
Nu lämnar vi Skänninge och beger oss hemåt.
Men först stannade jag och Sigge till vid Wreta Handelsträdgård.
Blev lite grann...
Å det har jag planterat i Morfars hörna i min trädgård.
Med det slutar vår resa i tiden och jag önskar er en fortsatt bra dag.
🌺🤗🌺
0